Självmordstankar

Jag ser inte ett jävla ljus i den oändliga tunnel. Försöker hindra mig från dessa tankar med att planera fika med kompis, att jag ska måla därefter, gå ut med katten och så vidare.
Men tankarna finns fortfarande där och jag känner mig sjukt äcklig. I
ngen vidare då jag dessutom har mens!!!! För då brukar jag känna mig äcklig och nu när jag är depressed af så har känslan fördubblas.

Jag litar inte på någon just nu. Jag har satt upp en tjock vägg runt om mig så ingen kan komma alltför nära mig.
För en sak jag har lärt mig, är att oavsett hur mycket en person är där och man har berättat allt för den, så kan det vara den som knuffar ner dig i gropen.

Så jag tänked sluta mig själv i ett skal inom väggarna och inte öppna mig någon mer. Det är slut med det.
Tänker aldrig komma nära någon igen. Aldrig någonsin.
Idealet för mig just nu, är att vara helt själv. Måla och lyssna på musik och veta att ingen kommer skada dig igen.

Och sen att bara ligga och mysa med folk och sedan gå utan att ha någon form av relation. Att bara få den njutningen och sedan bara lämna.

Jag borde gå upp, duscha, göra mig i ordning, byta sänglakan, äta något och sedan röra mig till bussen. Ska försöka göra allt för att förhindra hjärnspökerna att kontrollera mig.

För grejen är att jag vill inte dö