Så fuckin tydligt

ATT JAG HAR BORDERLINE.

srsly, känner mig sjukt övergiven fast jag vet att jag har folk runt om mig?
Liksom jag vet det innerst inne men ändå har jag den känslan.

Önskar jag kunde bara chilla och släppa dessa onda tankar.

För jag känner mig alltid ensam och det har jag gjort i fleeeera år. En känsla som aldrig försvinner.
Minns inte vilket av mina angelnumber som sa "att du är aldrig ensam" och det påminner mig ändå att jag inte är det. But still, känslan har bränt fast i mig.

Och en sak som jag verkligen hatar är att jag aldrig vet hur jag kommer må om 1 timme eller nästa dag. Det förstör skit mycket för jag kan inte planera saker.

Och det här med känslan "ensamhet" har gjort att jag cravear attention så jäääävla hårt. Och ibland mår jag bra av the attention och sen kan det kännas som en börda och att jag inte ska ha det.

Det finns saker därute som skulle kunna numb the feelings men dom är antingen rly bad eller ngt jag inte kan få tag på.

I dunno vad jag pratar om längre. Har den här tomheten och jag vet inte hur jag känner för saker och ting.
FUKD UP BRAIN

Och hallå off topic. Om jag skulle dö out of the blue så vill jag att dessa låtar ska spelas:
Bones x Xavier Wulf - morningdew
Janis Joplin - Maybe

Det äe superviktigt för mig att det blir rätt. Och det ska vara i den ordningen också